Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Att ett enskilt bolag, hufvudsakligen bestående af
utlåndningar, h varken bör eller k&n få ega en del af
landets förnämsta stambana;
»att staten af ett sådant bolag dessutom aldrig
kan erhålla en tillförlitlig garanti i afeeende på
uppfyllandet af de för banans underhåll och tiafikens
behöriga tryggande och skötsel så maktpåliggande
skyldigheter;
»att statens lokomotiver, varu- och persontrafik för
några få mil skulle inlöpa på ett privat bolags
område, utan att ega öfverinseende och kontroll öfver
båda banorna och dess personal, låter sig Icke göra.»
Hvad det första af dessa skål angår, så måste det
sakna all vigt, då rikets stånders beslut om stambanors
anlåggande uttryckligen förutsåtter, att delar deraf
kunna af enskilte anlåggas och innehafvas, ehuru
med skyldighet att, när staten så påfordrar, dem
mot lösen afstå. Men hr öfverste Ericson år nu för
första gången med på en riksdag, och man bör
ursäkta honom måhända, att han icke känner, hvad
som timat före hans tid, såsom det heter.
Om det andra skälet skulle ega något att betyda,
så borde aldrig någon enskilt bana få finnas, vare
sig såsom stambana eller bibana eller utan
sammanhang med annan bana, ty öfverallt har det
allmänna att fordra trygghet för åtagna förbindelsers
uppfyllande i fråga om banornas och trafikens
underhållande. Men satsen kan med mera skäl
vän-das om, och ur synpunkten af anspråket på
trygghet kan med rätta påstås, att aldrig någon statsbana
borde finnas; ty då staten utöfvar kontroll på den
enskilte, är den sjelf utan all kontroll, och då
ansvar eller straff kan drabba den enskilte, är staten
strafflös, och ingen kan af densamma utkräfva något
ansvar; hvilket förhållande väl icke är egnadt att
Öka tryggheten eller stärka förtroendet hos den
trafikerande. 1 öfrigt, då det egaa intresset är förden
enskilte i vida högre grad än för staten förknippadt
med banornas och trafikens omsorgsfulla och
behöriga vidmakthållande och bedrifvande, torde all
farhåga för motsatsen kunna anses för ett okunnighe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
