Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra sidan, liksom suckande efter den vanliga
friska morgonbrisen. Men deras väldiga
dimensioner utvisade, att när denna sjöfågel spände
sina vingar till flygt öfver hafvet, skulle den
följas af få och upphinnas af ingen. Också
hviskades det på Grafverna mycket om huruledes
Frifararn vid åtskilliga äfventyrliga tillfällen
“begabbat“ tulljakterna och kommit uppsyningsmännen
att svära ve och förbannelse öfver
Tomas i Kile, som fattat den rabulistiska
föresatsen att icke, för hvad pris som helst, sälja
till tullstaten någon af sina så kallade
mästerbåtar. [1]
Elias Asbjörnsson, den lycklige egaren af
denna skatt bland båtar, satt sjelf vid roret.
Han var en man omkring sextitalet, med brunt
väderbitet ansigte, som vittnade om mången svår
kamp mot stormarne på hafvet. Men den
muskelstarke gestalten var ännu oböjd, och icke ett
enda hvitt hårstrå kunde upptäckas bland de
korta, tätkrusiga, svarta lockarne, och i dag såg
gubben ungdomligare ut än vanligt, emedan han
dagen förut hade rakat sig.
Att Elias icke var någon synnerlig
beundrare af den storartade tafla, han hade
framför sig, kunde förnimmas af de täta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
