Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nickningarne, äfvensom af den ifver, hvarmed han, för
att hålla sig vaken, esomoftast dykt ned i
venstra tröjfickan, der han hade ett sorteradt lager
af nätta tobaksbitar.
Andre man på båten, gubben Asbjörnssons
ende son och arfvinge, hade beqvämt satt sig till
rätta med ryggen mot masten, benen utsträckta
långs toften och den omistlige “sydvesten“ djupt
nedtryckt öfver ansigtet. Han sof med en kraft,
som lät förstå att han, tröttad af nattens
enformighet, med nöje lemnat morgonvakten åt sin
fader och förman.
Slutligen reste sig gubben med en rörelse
af otålighet, och sedan han kastat blicken åt
“vär’s“, hvisslat efter vind och, för att styrka
tålamodet, tagit sig en icke oansenlig klunk ur
den lilla ovala flaskan, som innehade högra fickan,
ropade han med dämpad röst: “Karolus, du —
nu kan du vara fullsöfd, pilt!“
Den unge sjömannen reste sig och fattade
maskinmässigt tag i fockskotet, men då han
såg att någon manöver med detta var
öfverflödig, upptog han helt lugn den nedfallna
sydvesten, gnuggade sig i ögonen, slog armarne ett
par gånger omkring lifvet och såg sedan med
en frågande blick på fadern.
“Ut med åran, Karolus, och var flink i
vändningarna!“ kommenderade skepparen. “Friskar
inte vin’n i, komma vi aldrig öfver fjolen
i dag.“
“Då är det er egen sak, far!“ svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
