Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elias’ spådom, friska upp och tog sig snart
så, att gubben med kraftig kommandoröst kunde
utdela sina befallningar. “Hissa storseglet
och focken, Karolus ... Sedan skall du göra
klar klyfvarn! Håller han i så här, skall du få
se att vi hinna ett godt stycke på hemvägen i
dag.“
Med van hand verkställde Karolus
manövrerna. Årorna drogos in, seglen fylldes af den
lätta brisen, och far och son intogo makligt
sina platser i den trånga fördjupningen vid
roret.
“Ack, käre Karolus du,“ ropade Georg —
han hade redan, med sin ålders frihet och sitt
eget djerfva och rättframma lynne, gjort sig
förtrolig med den unge sjömannen — “käre
Karolus, berga för all del den vackra hvita
tunnan, som flyter der på vattnet... nej, men
se, der är en till ... och ännu en ... och en
till ändå!“
“Jo, vackert berga ...“ skrattade Karolus.
“Lille-herrn må inte tro att de tunnorna ligga
der för ro skull!“
“Säg mig då hvad de ska göra der?“
frågade Georg och kilade sig in vid sidan af
Karolus och den gamle, för att om möjligt
praktisera sig till att få tag i roret, hvilket
sköttes af fader Elias, som likväl i sitt orubbliga
lugn ej gaf akt på gossens brinnande åtrå.
“Det skall jag nog kunna säga!“ återtog
Karolus. “De deringa tunnorna, som ä’ lufttäta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
