Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har icke heller sofvit, stackars Nicoline ... stackars,
stackars Nicoline!“ Och vid de milda
orden strök den allvarsamme mannen, hvars
läppar icke mera tycktes ega förmåga att le, med
sin hand öfver den vänliga bjuderskans.
“Icke stackars!“ sade hon i lätt förebrående
ton. “Der du och han“ — modern såg
leende på sonen, som bakom skyddet af de bägge
packlårarne förtroligt vinkade efter sin andel i
välfägnaden — “der du och han är, der har
ju jag mitt hem.“
“Hem!“ upprepade mannen långsamt, och
de djupa rynkorna på hans panna drogo sig
tätare tillsammans.
Nicoline teg, men hennes ögon förde ett
språk ej främmande för den, på hvilken dessa
tjusande englaögon riktades ...
“Tag hit tinan, Karolus du!“ utlät sig gubben
Elias. “Vi ska’, guds död, ha oss en bit
att tugga på!“
“Far,“ hviskade Karolus, i det han sänkte
mat-tinan ned på sätet, der gubben satt vid
roret, “det är visst som jag tänkte, att han
gjort något farligt: håret är falskt, och när en
går under orätt flagg, så vet j hvad klockan
är slagen.“
Elias sände en forskande blick bort åt den
sida, der den hemlighetsfulle passageraren satt,
skakade sedan på hufvudet och halfmumlade:
“Håll inne med ditt fåvitska prat!“
Framemot middagen började vinden att, enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
