Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förtjust och stolt satte sig Georg till rätta
på sin vigtiga plats, och medan den intressanta,
för andra skäligen enformiga sysselsättningen
fortgick under fader Elias’ och Karolus’
gemensamma instruktioner, blef samtalet å ömse
sidor allt lifligare. Men då Carolus behändigt
återförde Georg på kapitlet om de stora
vattenbergen, som han sett, då han var en liten
“pys“, hördes, för första gången på flera
timmar, den äldre Letslers röst, uppmanande
sonen att icke längre falla skepparen och den
unge sjömannen besvärlig med sina frågor och
sin nyfikenhet.
“Han är visst icke till någons besvär!“
förklarade gubben Elias, som hade synnerligen
ondt af den talande missbelåtenheten i gossens
uttrycksfulla ansigte.
Georg tordes likväl icke nu dröja längre:
med en blick af den djupaste saknad
öfverlemnade han roret till Karolus och vände med
temligen långsamma steg tillbaks åt den sida
af däcket, der fadern ännu qvarsatt på kistan,
rökande sin cigarr och stirrande på de
förbiskymtande strändernas tätvuxna skogar.
Fru Letsler hade, för att skydda sig mot
solen, intagit Georgs plats emellan de tvänne
packlårarne. Hon höll en bok i handen, men
tycktes vara mera sysselsatt att studera sin mans
anletsdrag (en bok till hvars sista kapitel hon
aldrig hann) än de blad, som hon allt
emellanåt tankfullt omvände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
