Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förbi den mörke fadern smög sig Georg
med lätta steg, och lutande sig ned till den
blida modern, hviskade han med lågande kinder:
“Såg du att jag styrde hela båten —
tänk bara, att jag kunnat sätta den på grund,
om jag velat, och det skulle jag också gjort,
om icke du varit med, mamma!“
“Och hvarför det, du lille vilde?“ frågade
Nicoline och blickade med ett svagt småleende
på gossen.
“För intet annat än för allt det besvär vi
skulle haft att komma derifrån igen. Jo, det
hade blifvit annat ljud och annat brak än nu!“
“Du kära, oförnuftiga barn ... du vet
litet hvad det vill säga, att arbeta sig af ett
grund, på hvilket man en gång råkat att fastna!
Men i alla fall, Georg, får du ej ha så
tokiga tankar, icke önska frammana faran,
ty det är att fresta Gud.“
Litet modfälld af de straffande orden och
den ovanligt allvarsamma blick, som åtföljde
dem, satte sig Georg helt tyst ned att tälja på
ett stycke trä, som synbart var bestämdt att
blifva efterhärmning af en ökstock eller något
dylikt, och med detta arbete fortfor han ganska
ifrigt, tills ett nytt föremål fästade hans
uppmärksamhet.
“Hvad är detta för ställen?“ Med denna
fråga stod Georg åter hos Karolus, visande på
några långa hvita byggnader, som sträckte sig
utåt ena kusten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
