Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En storsinnad och menniskoälskande qvinna,
fru Margareta Hvitfeldt, under hvars
öfverherrskap Kongshamns strand en gång lydde,
lät här anlägga en kyrkogård; och vid straff
att flytta från stranden, förpligtades hvarje
strandsittare att icke låta någon af de många
skeppsbrutne sjöfarande, hvilkas kroppar här
uppkastades, ligga obegrafne. Så erhöll denna strand
sitt mystiska namn, och aldrig gjorde väl en plats
mera skäl för sin benämning, enär hela denna
sida af Grafverna eller, såsom det rätteligen
borde heta, Grafvarne, förefaller som en enda
rymlig graf.
Längre uppåt stranden är naturen icke så
karakteristiskt ödslig: den röjer ej mera denna
vilda fattigdom, som först uppenbarar sig. Vid
närvarande tidpunkt anses detta fiskläge som
ett bland de lifligaste i skärgården och utgör,
jemte ett par andra närliggande, en egen
kapellförsamling, har sin egen kyrka, sin egen prest
och sin icke obetydliga handel....
Under en sval nattskymning år 18.. gled
den båt, vi följt öfver Kristiania-fjorden, sakta
fram mot Grafverna. Sedan den en lång stund
varit observerad af en på stranden stående qvinna,
ankrade den slutligen på vestliga sidan.
Frifararn låg icke förr på sin gamla plats,
än den betecknade personen under flerfaldiga
nickningar och vinkningar med handen välkomnade
den och dess bägge beherrskare; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
