Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egnade att spela en roll i de nattliga äfventyr,
som från sekler tillbaka tilldragit sig och
troligen ännu efter sekler skola försiggå bland
skärgårdens nakna och skumomhvälfda klyftor.
På så kort afstånd från Grafvernas strand,
att det vill synas som det vid något jordskalf
eller annan stor natur-revolution remnat derifrån,
finnes ett litet skär, benämdt Johannisskäret,
till skapnaden likt en oval snäcka, i hvars
klufna midt en mindre boning gerna kunnat finna
plats emellan bergklyftans tvärbranta sidor. Åt
landsidan sammanträngas dessa väggar så tätt
att de ofantliga klippblock, hvilka tyckas
liksom sväfva öfver och emellan dem, utgöra ett
skyddande tak till sjelfva hålan, hvars öppning
nära nog döljes genom ett lager af
söndersplittrade stenar.
På en kulle vid stranden gent emot detta
skär — så naket, så fattigt, att blott en enda
vild-tistel, ehuru sjelf ett fattighjon, af
förbarmande öfver det stackars af hela naturen
öfvergifna skäret der tagit sitt hem — stod ofta,
vid tiden för vår berättelse, den enslige
främlingen stirrande på hafvet, hvilket oupphörligt
spolade öfver skärets fot, noggrant bortsopande
hvarje välvilligt sandkorn, som ville dröja på
dess yta.
“Hvad säger du om en boning här,
Nicoline?“ frågade Letsler en dag sin hustru och
visade på den djupa remnan i skäret.
En lätt rysning skakade den unga qvinnans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
