Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kropp. “Är du ej nöjd här?“ sade hon
undvikande. “Är ej här tyst och menniskotomt:
äro ej Grafverna ensliga nog?“
“Ah, Nicoline, du är dock ej annat än en
svag qvinna, mycket svagare än jag trodde, än
jag af ditt fordna mod hade rätt att vänta!“
sade mannen och vände sig bort från sin
följeslagerska, som satt på kullen bredvid hans sida.
Nicoline tog hastigt hans hand. En tår,
som darrande smugit sig fram till ögonlockets
rand, föll osedd på den heta hällen och
torkade der bort — en bild af Nicolines egen,
redan vid middagen på lifvets sandhed
förtorkade ungdomsblomma.
Letsler vände icke hufvudet, men hans hand
besvarade den varma tryckningen af hennes.
“Min Bernhard, frukta ej att se på mig!
Jag är icke svag: jag tänkte blott på Georg,
icke på mig.“
“Återigen gossen!“ svarade Letsler sträft.
“Du älskar honom mer än mig, och likväl
behöfver jag din kärlek mer än han, som ännu
icke känt något lidande.“
“Och icke heller någon barndomsfröjd!“
invände Nicoline mildt. “O, Bernhard, du är
ju annars så god — hur kan du då förmå dig
att vara nästan orättvis mot ditt eget barn?“
“Det är jag icke, nej, Nicoline! Men du
förstår så litet, kan så litet bedömma mina
känslor, som jag kan bedömma eller afväga när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
