Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hörts af Letsler, der han, lutad, mot
länstolen vid jernkaminen, såg ut att icke lyssna
till något annat än sina egna tankar.
“Hvad är det nu igen för ett pjunk med
pilten!“ utbrast han, väl icke hårdt, men dock
ej heller särdeles blidt, och trädde dervid in i
sin hustrus kammare.
“Om du hört hvad det var fråga om, min
gode Bernhard,“ svarade Nicoline undfallande,
“så hoppas jag att du gillar hvad jag sagt Georg!“
“Alldeles tvärtom! För en yngling, som
uppfostras att finna sitt bröd på sjön, gå
sådana inskränkningar icke an: intet klem går
an! Derföre, min Nicoline, låt du i ro Georg
vänja sig vid både storm och solsken: han lär,
gunås, i alla fall hafva mer att vänta af förra
än sednare slaget!“
Nicoline hade sedan lång tid tillbaka vant
sig att vörda det maktspråk, som hennes make
gjorde gällande öfver henne, men i detta fall
ansåg hon sig likväl berättigad att äfven hafva
en mening. Och saktmodigt vågade hon sig
fram med en invändning: “Jag tror,“ sade hon,
“att det är någonting icke nyttigt för Georg
att vara Karolus följaktig på hans nattäfventyr,
och derför anser jag att det vore Georgs egen
lvcka att icke få tillåtelse dertill.“
“Så säg mig då,“ inföll Letsler, “hvaruti
de faror bestå, som du anar? Ty att Georg
får vara ute i alla slags väder, vet du förut."
“Tyvärr, dyre Bernhard, vet jag det alltför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
