Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försäkrade far voro alltför nya att duga
till något.
“Stöt iute på Karolus i den saken, för då
stöter du på patrull, mor!“ förmanade gubben.
“Var inte rädd, du — jag är så glad åt
hans glädje, att jag inte har hjerta att säga så
mycket som kas till katten åt en så’n tippa,
som vill veta mer än svärmora och lägger fisken
i kalla vattnet, då den skall i kokt!“
“Men hon är beskedliger och håller Karolus
kär!“ sade Elias försonande.
“Åh, jag säger inte annat än att han allt
kunde ha gjort sämre lycka. Tösungen är bra,
baraste hon fått vara så pass med i verlden, att
hon får lära sig att vackerheten och granna
kläder inte göra allt. Nu är hon liksom ungt
dricka, som jäser öfver — men hon stadgar sig
nock . . . .“
De lyckliga och täta resor, som Karolus
under sommaren och långt inpå hösten gjorde
till Helsingör, Malmö och Göteborg, läto
förmoda att han nu nedlagt den farliga rörelse,
han som ungkarl idkat, men detta troligen till
stor sorg och förlust för de handelshus, hvilka
hans verksamhet och skicklighet så ofta gagnat.
“Gud vare pris, nu får jag då behålla dig
hemma många månader!“ sade Nicoline, då hon
vid Georgs återkomst från den sista höstresan
häftigt tryckte honom intill det oroliga
moders-hjertat. “Det är dock så roligt att se hvad
du ständigt blir stor och stark efter dessa besvärliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
