Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
färder!“ Och med ögon, som glänste
af de skönaste perlor, en moders glädjetårar,
betraktade den arma, på så mycket annat
glädjefattiga Nicoline sin Georgs kraftigt
utbildade kropp, hans strålande blick och trotsigt
svällande läppar.
Sjömans-tröjan och röda lång-halsduken
klädde honom så väl, och den blanka hatten
se’n, som han med stolthet och behag slog åt
alla riktningar på hufvudet för att visa mamma
huru den kunde sitta fast, när stormen ville
kasta den öfver bord.
Georg var nu nära femton år, men såg ut
att vara sexton, och förståndets och hjertats
utveckling tycktes vilja hålla jemna steg med
fysikens. En ömmare, lydigare och
uppmärksammare son kunde ej finnas, och det låg
något obeskrifligt rörande i de tusen små
försakelser, som han vid uppehållet i städerna ålade
sig för att af den sparsamma handkassan kunna
göra något litet inköp till den älskade modern,
en liten öfverraskning, merendels bestående i
en vacker blommande växt, en sylåda, eau de
cologne, m, m. Men denna sista gången var
det en riktig praktexemplars-present, för
hvilken Georg flera gånger måst undvara det
tjusande nöjet att se marionett-teatern och den
underbara djursamlingen, ja, han hade till och
med, för att ej skingra summan, nödgats neka
en liten skärf åt tiggargossen, som ofta tagit
hans medlidande i anspråk: men Georg undfägnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
