Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
störtsjöarne vräkte sig emot och öfver de
nakna klipporna.
Vid det lilla bord, som stod framför
Nicoline, satt Georg och tacklade en båt,
modellerad efter Frifararn, och nästan för hvarje gång
Letsler, under sin vandring upp och ned på
golfvet, hann till bordet, frågade Georg än om
fockstaget var för groft, en annan ’gång om
icke kölen var riktigt rest och om ej pappa
fann att förstäfven fått den svängning, som
Tomas i Kile gaf åt sina båtar, och slutligen ville
han också veta om det ej vore troligt att man
kunde bygga en stor båt efter denna modell.
De korta och tankspridda svar, som
Letsler gaf på dessa lifliga frågor, förvissade mor
och son att denna dag var en af dem, då han
mindre än vanligt hade känsla för någonting
utom sig. De samtalade således sinsemellan,
och bland annat sade Nicoline: "Tänk, om du
nu vore ute, Georg ... Är du ej ändå rädd
för bränningarne och de stora vågorna så sent
på hösten?”
“Skulle jag vara rädd för bränningarne och
vågorna — nej, min goda lilla mamma, jag
försäkrar mamma att jag icke narras, då jag
säger att jag icke vet hvad det är att vara rädd!
Karolus är heller aldrig rädd, och mamma kan
ändå tro att vi många gånger varit ute med
Frifararn, då det blåst värre än nu. Jag har
då stått i stäfven och hållit mig fast i staget.
När så skummet af böljorna, liksom det argaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
