Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Aldrig!“ upprepade Georg uttrycksfullt.
“Skulle då pappa och mamma dö ute på detta
ensliga skär?”
“Vi skola dö här!“ blef det entoniga
svaret. “Och om du kunde bygga mig ett hus
af guld, så föredroge jag dock den nakna
klippan.“
“Men du, min Georg,” inföll Nicoline
uppmuntrande, “du skall vara ute i verlden och
lefva der lycklig och glad och emellanåt
komma hem och glädja dina föräldrar med din
åsyn!"
Georg skakade sorgset på nufvudet. Efter
de dystra ord, hans far uttalat, kunde han ej
mera återkomma till sin förra lyckliga
sinnesstämning.
Emellertid gick stormen på och larmade
derute med allt starkare kraft. Den tog
slutligen ett jättetag i dörren så att denna sprang
upp på vid gafvel, lemnande vinden fritt
tillträde att följa efter.
“Stäng dörren, mitt barn!“ sade Nicoline
med en lätt rysning. “Hvad det ändå är hemskt
att bo så godt som ute i hafvet!”
“De, som der kämpa mot vågorna i afton,
tror jag nog gerna ville gifva mycket för att
sitta så tryggt som du!“ svarade Letsler, i det
han knackade ur sin pipa mot kakelugnskanten
och stoppade den på nytt.
“Ja, det är sant, min vän!“ återtog
Nicoline, inom sig kännande en förebråelse för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
