Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hon kunnat beklaga sig i en stund, då
troligen otaliga menniskor voro stadde i lifsfara.
“Men det är likväl fasligt,“ tilläde hon, “att
höra huru stormen beständigt tilltager och att
tänka på allt det onda den gör!“
“Det hör till årstiden, mamma lilla,“
tröstade Georg, “och det blåser icke hårdare i år
än det blåste förra hösten och den förut igen,
och så hela vägen igenom: det har ju alltid
blåst under de här månaderna.“
I detsamma kom en hvirfvelvind drifvande
emot fönsterluckorna, så att sprinten sprang ur,
hvarvid luckorna åtskildes och började med all
makt slamra mot hvarandra.
“Jag skall väl binda dem jag!“ sade Georg,
nappade till sig ett tåg och ilade ut på hällen.
Det låg ett mörker öfver haf och land
liksom bägge varit insvepta i ett ofantligt
bårtäcke.
Med möda trefvade sig Georg fram, och
sedan han fästat luckorna och några gånger
dragit på knutarne, för att förvissa sig att de
ej åter skulle slitas lösa och skrämma modern,
ställde han sig på yttersta sidan af skäret,
hvarifrån han lät sin blick sväfva ut att söka
Sotehufvud, denna förfärliga, stora utklippa, som
uppslukat så månget fartyg och satt grafvens
insegel på månget varmt slående sjömanshjerta.
“Det fräser här,“ tänkte Georg för sig sjelf,
då han hörde huru sjön med buller och gny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
