Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig vid huset i qväll, och då hade jag fört
konjaken direkte till Strand .... Men jag får åstad
och se till piltarne .... Tack för
handräckningen, herr Letsler!“
Och Karolus försvann.
“Min gud, hvad betyder allt detta?“
stammade Nicoline. “Hvad är det för en kammare
som jag aldrig sett? O, Bernhard — så rädd
jag är . . . hvad talade han om . . . hvad gömde
du . . . hvem är kronans gubbe?“
“Lugna dig, min älskade Nicoline! Det är
endast din uppskrämda inbillning som häri ser
något farligt. Om du blott icke vore så
obegripligt barnslig, så skulle du lätt fatta att jag
någon gång är tvungen göra Karolus en tjenst
tillbaka för de många tjenster, han gör oss,
och för den säkerhet jag här njuter. Du skall
veta, att Karolus är så mycket min vän att,
om jag — det gud förbjude — ännu en gång
som flykting skulle behöfva ge mig ut, han förde
oss på Fifararn hvart jag begärde.“
“Men hvem är då Karolus rädd för?“
“Kära barn, när vi bli ensamma, skall jag
förklara dig alltsammans . . . Låt mig nu föra
dig in i din lilla kammare!“ Och Letsler tog
den älskade qvinnan på sina armar och bar
henne sjelf in på hörnsoffan, der han, sittande
bredvid henne och med ena örat lyssnande utåt,
sökte lugna och söfva hennes oro ....
Men vi skynda att kasta en blick på
scenen utanföre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
