Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid skenet af en lykta, hållen af Georg,
sysselsatte sig Karolus och hans karl,
gemenligen benämd Stånge-Jan för att utmärka hans
ursprung från Stångenäs, att med all möjlig
omsorg från ankarne bortgnida hvarje tecken af
det nyss bekomna innehållet; och sedan de
mottagit behörig ans och verkligen hade allt sken
af att vara “äkta“, rullades ett par af dem in
emellan en mindre klyfta. Hela tillställningen
hade, i händelse af öfverraskning, fullkomligt
utseende af ett natt-äfventyr, der smuglare som
ifrigast äro i färd med att undangömma sitt
gods.
“Låt honom nu komma, när han vill,“
ropade Stånge-Jan, “nog får han äkta konjak!
Herre min gud, hvad jag gerna ville sitta i en
vrå och titta, när den skall försäljas på
tullkammarn . . . men det kommer väl aldrig så
långt, för känner jag tullkarlarna rätt, så smaka
de nock på varan först, innan de bjuda ut henne,
och då . . . hi hi hi . . , hvad lång näsa
jaktlöjtnanten skall få!“
“Håll tungan på dig och skryt inte, innan
du sett passaschan i ändan!“ tillrättavisade
Karolus. Men, Georg.... släck ljuset i lyktan
— vi böra inte visa honom vägen mer än
skäligt är.“
Georg gjorde så, men syntes öfver hufvud
liksom litet stött för det han ej fått vara med
från början. Men då det undföll Karolus några
ord, hvilka hade all möjlig liknelse till ett löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
