Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att j för gammal bekantskaps skull hjelper
Österberg att bära ned dem i tulljakten!“
Nu rusade Karolus upp, liksom stynget
riktigt träffat, och den blekhet, hvarmed han lät
sitt ansigte öfverdragas, den häpnad och vrede,
som det på en gång uttryckte, skulle gjort
heder åt en fyrtioårig elev i ett jesuiterkollegiuin.
“Herr löjtnant,“ sade han i en ton, som
för dennes öra iklädde sig det undertryckta
raseriets tvungna ödmjukhet, “jag skall be herr
löjtnanten om tillstånd att få tala ett ord apart!“
“Mycket gerna, vän Karolus, eftersom jag
ser att tigern nu fått stryka på foten och j sjelf
haft tillfälle öfvertyga er att tulljakten — hvad
väl ingen trodde henne om i sådant väder —
helskinnad letat sig fram till er håla. Tala, tala!“
Detta försmädliga skämt, som uttryckte den
triumferande tulltjenstemannens upprymda lynne,
skulle, så vida saken å andra sidan varit allvar,
hafva innehållit ett tillräckligt retelsemedel att
bringa Karolus i ursinne. Så som förhållandet
emellertid var, nödgades han, för att icke väcka
misstankar och frånträda sin väl kända
karakter, antaga ett sken deraf; och med en åtbörd,
som förvissade jaktlöjtnanten att ödmjukheten
endast låg utanpå, sade han darrande på målet:
“Akta sig, hen* löjtnant — jag säger så
bara — att inte tigern en annan gång brukar
tänderna och kommer ihåg att j nu spottat på
honom!“
“Det har jag visst ej gjort, min heders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
