Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Håll dig bakom min rygg då! Men jag
vill bli förvandlad i en hafkatt, om icke din
salig far var krukmakare till profession ... nå,
tyst! Du behöfver bara vara närvarande som
vittne.“
Med försigtiga steg nalkades bägge den plats
af skäret, hvarifrån de nyss sett lyktskenet, och
stodo snart vid klyftan, der Karolus, Stånge-Jan
och Georg med den mest nitiska ifver voro
sysselsatta att — icke undangömma ankarne.
“God afton, min käre skeppare Karolus!“
ljöd jaktlöjtnantens röst. “Välkommen hem från
Helsingör! Jag menar j slagit er på
skattgräfveri i det här herrans vädret och i rena
mörkret till — men jag kan tro att lyktan slocknat
för er . . . Vänta lite, så skall jag lysa er godt
folk!“ Och i detsamma spred blindlyktan sitt
bländande sken öfver de farliga ankarne och de
på bar gerning ertappade lurendrejarne, hvilka
bokstafligen tycktes stå slagna af häpnad.
“Aha, hvad är detta — jag kunde väl tro
att j varit ute på äfventyr, eftersom j icke lade
till, då jag prejade er! Skutan var väl för
tungt lastad, kan jag förstå, så att j behöfde
lossa af litet på vägen, hvilket sedan kunde
hemtas efter befogenhet, som lagman säger. Nå,
jag hoppas att j utan hinder“ — här lät
löjtnanten sina fingrar leka på en silfverbeslagen
pistol — “tillåter att jag i kongl. maj:ts och
kronans namn får lägga vantarna på dessa fyra
gossar“ (han visade på ankarne), “och kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
