Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Petter Gran. Men den sakramenskade
tulljakten seglar bättre nu, sedan hon blifvit
reparerad och fått nya segel: jag får på långt när
inte så stort försprång som förut — men jag
klarar mig ändå. Och när upptäckten blir gjord,
kan ingen komma åt mig, ty hvem i
häcklefjäll rår för om det lyster kronans karlar att
föra bort mina vattenankare, medan jag skaffar
konjaken i godt förvar på rätt destinations-ort
. . . Men, Georg, kan vi få husrum i din
kammare till dagningen, så slipper jag göra väsen
hemma hos vårt, efter vi ska ut så tidigt igen?“
Inkomne i det lilla rum, Georg bebodde,
yttrade denne i en ton af betänklighet, som
mycket förvånade hans läromästare: “I ditt ställe,
Karolus, skulle jag icke gjort detta. Tänk, om
det nu genast blefve förrådt hvad som fins i
ankarne! Då ha vi tulljakten snart tillbaka,
derefter visitation i hela huset och pappa tör bli
olycklig för omaket!“
"Slidder-sladder — jag ville väl se hvem
som skulle hitta på att skåpet inte är väggfast.
Jag tror pilten är rädd: se, så blek han är!“
Georg, som under tiden haft något bestyr
i rummet, tvärstannade nu framför Karolus.
Hans mörkblå ögon gnistrade af vrede. “Detta
ord,“ sade han, “är gömdt och icke glömdt. . .
Men jag hade ej förtjent det af dig, fastän jag
erkänner att jag är rädd, icke som du tänker,
utan för far och mor, som här ha sin enda
fristad: mamma skulle bli ihjälskrämd, om jaktlöjtnanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
