Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komme in och huserade i hennes
lilla kammare.“
Sådan hade Karolus aldrig sett Georg. Och
emedan han både älskade och värderade honom,
hade han ej för något pris velat såra den
raske, stolte ynglingen. “Käre Georg du, bli inte
ond på mig! Jag mente ej illa — det kan du
sätta dig på. Skulle du vara rädd, du? Tror
du jag glömt hvem som låg på brädstumpen
och krafsade sig ut på tunna isen, der jag gått
ner, och hvem som kastade till mig tåg-ändan.
... Nå, se nu på mig, pilt, och låt allt vara
godt! Du vet att jag kunde ge ut, om det så
vore, sista droppen af mitt eget hjerteblod för
dig, och du vet också att Karolus Eliasson inte
gör det för någon ann, än den han känner är
karl till sinnes, om han också vore bara pojke
till åren!“
Med tindrande blickar räckte Georg, fullt
försonad, handen åt Karolus, men vidblef att
faten genast borde föras bort. “Icke af
envishet säger jag det, käre Karolus, utan för det
jag tror att gömstället kan upptäckas. Jag vill
gerna följa med.“
“Gör som han säger!“ inföll Stånge-Jan.
“Gubben visste så väl som du och jag, att vi
hade konjak om bord, när vi lade till lands
här, och kommer han tillbaka och ingenting
finner på skäret, så kan han hitta på att klättra
opp på skåreknappen och mellan blockena titta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
