Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mutor och skulle innehålla konjak, som i
Helsingör kostat en riksbanksdaler och tre mark.
Detta gäckeri var för stort, för groft! Man
såg på Petter Grans ansigte, under det han
några minuter stod orörlig, att han sjelf ansåg
det så, men tillika antyddes af de djupa fåror,
som rynkade hans panna, att något honom icke
ovärdigt beslut var i antågande. Och detta
utvecklade sig snart.
“Ror i lä!“ dundrade han ut genom
dörren, så att Österberg hoppade högt i vädret
och andre jaktkarlen, den beskedlige Kron, som
i inbillningen höll på att äta stekt fläsk och
gryngröt hemma hos mor, föll framstupa på
däcket och hade endast den omständigheten att
han vid fallet fattade uti fockstaget, att tacka
för det han ej blef vräkt öfver bord, ty då
jakten, i följd af den gifna ordern, skar upp i
vinden, blef det lilla fartyget i ordets
egentliga bemärkelse uppslukadt af en störtsjö, som
nästan fyllde rormans-luckan med vatten. Alla,
till och med jaktlöjtnanten sjelf, trodde några
ögonblick att jakten skulle kantra under
vändningen. Men hon reste sig dock.
“I herrans namn, min käre herr löjtnant,“
ropade Österberg, då kan kände sig åter kunna
draga andan, “hvarför ska vi vända — vi kan
aldrig hålla sjön i så’nt här väder! Herr
löjtnanten är enkeman, han, men Kron och jag
sitter med både hustru och barn.“’
I vigtiga ögonblick var Petter Gran
befål-hafvare och ingenting annat, hvarken mer eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
