Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre, hvilket hördes af svaret: “Håll så nära
vind’ du kan komma, din hund — eller, vid
alla djeflar, klyfver jag din skalle med
rorkulten!“ Och med verklig lifsfara tog den gamle
sjöbussen sjelf in refven i storseglet, hvarefter
han hjelpte Kron i samma göromål med focken.
“Seså, mina gossar,” yttrade han med sin
vanliga lugna fattning, "hör nu ett ord så godt
som två — ty ni vet att Petter Gran tänker
först, innan han talar! Nåväl, om det skulle
bli vår sista natt i lifvet, så måste vi ändå
öfver fjorden till Gråskär: nu har ni hört det!“
“Men — gud välsigne löjtnanten — det
är ju oresonl. . .“
“Tyst, säger jag! Om ni vill skyldra som
åsnor i jurnalen, så vill åtminstone icke jag det.
Vet ni hvad pligt är, mina barn, vet ni hvad
heder är? Jo, vår pligt är, godt folk, att se
oss sjelfva till godo så mycket sig göra låter,
ty derpå vinner äfven staten: det ena är en
följd af det andra. Vår heder åter är, att
göra så många beslag som möjligt och att
ingen skall kunna säga om oss, att vi blifvit
lurade eller dragna vid näsan, men det kunde
likvisst hända, om vi icke hålla ögonen öppna
i natt.“
“Ha vi inte gjort godt besked för oss i
qväll!“ dristade sig Österberg att invända.
“Jo, fan ock . . . hör på bara! Jag kom af
en händelse att sträcka ut armen öfver kojen
för att nappa tag i nattrocken, då jag med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
