Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hoppas jag också få plocka en efter befogenhet,
som lagman säger!“
“Löjtnanten är alltid ute på illmariga
infall!“ skrattade Österberg.
“Jag har alltid,“ svarade Petter Gran,
“ansett som en pligt både mot mig sjelf, min
besättning och det fartyg, som är mig af kongl.
maj:t och kronan genom vår nådiga tullstyrelse
anförtrodt, att hålla mig vid friskt kurasche,
ty en rask förmans exempel verkar alltid godt,
så vida han icke har med oförbätterliga åsnor
att göra“ — härvid kastade han en sidoblick
på Kron . . . “Men, Österberg, styr lite högre
. . . vi skola lägga till vid andra sidan, så att
jakten icke synes; och du, Kron, tag några tag
med årorna, annars tror jag icke att vi ligga
öfver udden . . . se så der, ja . . vass det!“
Efter några minuters förlopp låg tulljakten
under Krons tillsyn på anbefaldt ställe.
Månen var då redan tillräckligt högt uppe för att
tillåta ögat skönja aflägsnare föremål, om än
dessa i anseende till de dunkla molnmassorna
tycktes segla i dimma. Också inpräglade
jaktlöjtnanten, icke en, utan flera gånger, i Krons
hufvud att, derest det vore honom kärt att
hemföra en helbregda hud, han måste hålla
skarp utkik och varsko, om han förnumme
Frifararn i farvattnet. Och Kron, den beskedliga
själen, hade en så stark respekt för sin förmans
order, att han knappt, under hela den tid då
denne var frånvarande, tordes gifva sig tid att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
