Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
råkade stöta till min med foten, så att hela
mitt förråd runnit ut.“
“Jo, herr löjtnant, jag tror visst att det
skall vara några droppar qvar!“ sade Österberg
tjenstvilligt och öfverlemnade åt sin förman en
qvartersbutelj, den han, för alla
olyckshändelser af fall och stötar, hade hängande i en
gammal strumpa på en spik.
“Jag går ner en stund!“ förkunnade
löjtnanten. “Styr som du styr . . . Och du, Kron,
varsko på ögonblicket, om du hör något
misstänkt — håll öronen öppna så mycket
möjligt är!“
Sedan Petter Gran utfärdat dessa order,
skyndade han ned i ruffen att ge sockervattnet
en annan ’kulör’ ....
Såsom jaktlöjtnanten förutsett, började
stormen snart att märkbart gifva med sig, och just
som Petter Gran tömde sista droppen i andra
toddiglaset, rapporterade Kron att Axelbrottet
var passeradt och att de trodde det vara
Gråskär som skymtade för-ut.
Med hastiga steg begaf sig befälhafvaren
uppför trappan, höll en stund handen öfver
ögonen, att vänja dem vid mörkret, lutade sig
derpå ned, för att emot himlen bättre kunna skönja
konturerna af holmen, och utropade slutligen
med tillfredsställd ton: “Ja, mina barn, det är
Gråskär — jag känner pynten, der jag som
pojke skjutit så mången ejdergås, och i natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
