Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mjöl för åt småungarna . . Men fort, fort . .
Glöm icke årorna!“
Medan Halvar var sysselsatt att ur kistan
framsöka de anförtrodda persedlarne, roade sig
Petter Gran med att, genom det slags
skämtsamhet, som var honom egen, än mer höja sig
i värdfolkets goda tanke. “Jag ser,“ sade han,
“att hustru din följt mitt råd att draga täcket
öfver hufvudet — men antingen hon nu sofver
eller ej, så kan hon, när hon kommer till Linö,
lyss in till Petterssons och höra efter om icke
jaktlöjtnanten för hennes räkning betalt ett halft
skålpund kaffebönor och en fjerndel kaksocker!“
“Gud välsigne löjtnanten för hans
hederlighet och beskedlighet — han är alltid så
frikostig för de små tjenster Halvar kan göra!“
svarade en röst från täcket, så vida ett gammalt
segel, stoppadt med hafstång, kan få denna
benämning.
Vid det ovana skenet från ljuset i lyktan
och det buller, som löjtnantens besök
åstadkommit, hade barnen på golfvet vaknat och satt
sig upp, med förvåning stirrande på gästen, den
de likväl ganska väl kände.
Petter Gran, som verkligen hade några goda
drag, tyckte om barn, men alldenstund hans
känslor icke voro behäftade med någon
öfverflödig finhet, yttrade sig detta tycke vanligtvis
i någon rå lek, som, ehuru ingalunda illa
menad, dock skulle varit högst plågsam att åskåda
för den vid armodets skräckscener ovane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
