Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eldad af hoppet om en lika fin hämd som
en stor triumf, var Petter Gran just denna natt
i ett lynne, som måste bära angenäma frukter
för hans omgifning. “Se här, barnungar,“ utropade
han med vigtig och nådig min. . . “kan
j riktigt se hvad detta här skall vara?“ Vid
dessa ord, och sedan han tillbörligt skramlat i
sin stora ficka, uppdrog han ett af de
skeppsbröd, hvarmed han för detta äfventyr försett
sig. Då han en stund svängt det begärliga
lockbetet i alla riktningar, under det hans kropp
beskref de underligaste cirklar, höll han på en
gång ut brödet med åtbörden hos en person,
som vill lära hundar att hoppa, och i ett nu
— alldeles efter beräkning — upprusade tre
små gossar, med den häftighet att halmstråna
yrde omkring dem, och kastade sig öfver
skeppsknallen, slitandes om hvem den skulle tillhöra.
Och Petter Gran skrattade så att tårarne
kommo honom i ögonen.
Slutligen lyckades striden så, att
brödstycket föll på golfvet, der grisen genast lade
beslag på det med en kraft, som gjorde all vidare
täflan öfverflödig.
Denna helt och hållet oväntade tillökning
i nöjet tillskyndade Petter Gran en så stor
njutning, att han för ett par ögonblick glömde hela
sin expedition. Profvet förnyades, och denna
gång utföll det så, att de tvänne minste
gossarne, gråtande och mumlande, men den äldste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
