Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tacksägelser, tulltjenstemannen och hans
handtlangare.
“Seså, låt oss nu fresta på hvem som ror
bäst!“ sade löjtnanten, medan de gingo ned till
fiskarbåten. “Jag tar ena åran sjelf.“
Och sedan Halvar hjelpt dem att skjuta ut
farkosten, flög denne, förd af de raska årtagen,
ut i fjorden, hvars upprörda vågor trotsigt
uppreste sina hufvuden och liksom stängde vägen,
för att likväl nästa ögonblick vanmäktigt sjunka
undan och gifva båten rådrum att åka öfver
en ny rad, som i sin tur bortträngdes af en
annan, och så hela vägen igenom.
Det var ett ansträngande arbete. Men
Petter Gran hade ännu sin fulla kraft och gjorde
lika godt besked för sig som Österberg, hvars
fantasi dock upplifvades vid tanken på hans
andel i vinsten och, vid expeditionens slut, en sup
med tilltugg.
I följd af den föränderlighet i
vindkastningen, hvilken så ofta sätter sjömännens tålamod
och beräkningar på prof, hade stormen nu så
saktat af, att det nästan kunde kallas
fullkomlig stiltje. Desto svårare gingo likväl
dyningarne, men det var en lycka att vägen mellan
Gråskär och Strand var helt kort.
Sedan rodden en liten stund fortsatts under
tystnad, frågade Österberg, i en ton som
erinrade om löjtnantens påstående att Österberg
härstammade från krukmakare-skrå’t, om inte herr
löjtnanten på yttersta ändan af Strand-bryggan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
