Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som nu började sticka fram, varsnade nånting livitt
liksom en menniska utan kropp. “Det är säkert,”
sade han med en halfqväfd pust, “en drunknad
sjöman, som inte flutit opp och fått kristen jord!“
“Bekymra dig icke om spökena,“ svarade
löjtnanten buttert, “utan hala ut du!“
Österberg tystnade tvärt: han märkte att
hans förman hade vigtigare tankar i sinnet.
“Nå, spänn upp ögonen!“ återtog Petter
Gran. “Skönjer du icke till Frifararn—jag
tycker han skulle ha passerat Lyngholmarne nu?“
“Det tror jag knappt, herr löjtnant. . . det
har så stillnat ut, att de inte komma fram utan
med årorna.“
“Stopp, Österberg . . . hvila ett grand . . .
Ser du icke något glimma i vattnet derborta
tätt under Flatskär . . . Nå, spott mig i synen,
om det icke är smuglarna! De ro i skuggan
af holmen, för att icke synas . . . Kors, nu ser
du väl dem sticka fram om pynten på skäret:
de måtte ha en liten kåre derute, ty de ha
storseglet tillsatt.“
“Ja, min själ, har inte löjtnanten rätt — jag
känner igen båten på höjden af storseglet. Men
vi ä’ godt bergade: det biar ännu ett tag, innan
de komma fram!“
“Åh ja, nog äro vi tramme minst tre qvarts
timma före dem . . . Men lät oss hålla närmare
land, så att de ej varsna oss, och när vi komma
intill sjöboden, så huka dig ner, så att du blir
skyld af bryggan — låt mig se’n sörja för resten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
