Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ännu ett ord: hvilka order du än får, så
expediera dem flinkt, annars . . . en primo på
truten så att tänderna drilla sekund. Du
känner mig!“
“Ja, bevars, på mina fem fingrar!“ svarade
Österberg.
Löjtnanten lemnade nu ifrån sig åran, under
förklaring att han skulle ställa litet i ordning
i båten.
Detta ordnande bestod deruti att han bredde
en pressänning öfver de bägge midtersta
tofterna, men detta så konstmässigt att det
fullkomligt såg ut liksom någonting varit doldt
derunder.
“Kan du förnimma om boden är öppen,
Österberg — jag tycker att det rör sig der allt
emellanåt?“ hviskade Petter Gran . . . “Men, ts,
sitt stilla bara! Jag såg hufvudet på patron sjelf.
Han ärnar i egen person ta emot varorna . . så
mycket bättre: då är affären snart uppgjord
. . . der har du spöket — du ser, han har den
hvita kappan på sig. Han har nog spanat oss
länge, den gamle heders räfven!“
Tulltjenstemannen hade nu ankommit tätt
under bryggan, hvilken, i anseende till skuggan
från magasins-byggnaderna, låg i ett tillräckligt
halfdunkel för att, åtminstone icke i hast, någon,
som lade till vid densamma, kunde igenkännas,
och detta så mycket mindre som just nu ett
gynnsamt moln bortgömde månen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
