Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och krångel, som en har för besväret. . . Nå,
vi ä’ snart framme, och fast jag tänker att jag
har så goda ögon som någon annan, märker
jag inte till någon lefvande varelse på vattnet.“
Georg, som en lång stund suttit tyst, yttrade
nu med tillförsigt: “Då ser du mindre väl än
vanligt, Karolus — för derute, från
Gråskärs-sidan, ror bestämdt en båt!“
Karolus vände ögonen åt det anvista hållet
och märkte, efter någon ansträngning, att
Georgs blick icke bedragit honom. “Nå, det är
väl någon fiskare, som fångar skäl — dumt är
det i alla fall! Men inte kan det vara
jaktlöjtnanten: han ror inte ensam i en julle. Och
se’n ger jag fan hvem det är, för innan han
kan komma hit, är allting väl instufvadt i boden,
och då får patron sköta sig sjelf . . . Se, der
gläntar han, min själ, på sjöbodörren! Men vi
flyta inte till der, utan få lägga till vid ändan
af bryggan. Spring fram, Stånge-Jan, och tag
törn . . . seså, ja! Laga dig opp nu, du Georg,
till patron och hemta linorna hit, så att vi få
slå om och hissa opp fatena.“
Vig som en katt, klättrade Georg uppför
en af hörnbjelkarna till den höga bryggan och
sprang sedan genom den halföppna dörren in i
boden. “Skynda, herr patron, och ge mig
linorna!“ sade han, klappande jaktlöjtnanten på
axeln. “Men hvarför har icke patron lyktan
tänd?“
“Stormen släckte henne!“ hviskade Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
