Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visande på båten, gick han fram till sjöboden,
den han omsorgsfullt tillslöt, hvarefter han
försvann uppåt patron Holmers gård.
“Du krälar nu fram, antingen du är på
vatten eller land, din eländiga krukmakarepadda!“
var den helsning löjtnanten egnade Österberg,
då han, lyckligt nedkommen i båten,
utsträckte sina förlamade lemmar.
“Gud välsigne löjtnanten, jag. . . .“
“Icke ett ord — du kunde varit här minst
tio minuter förut! Då hade icke det här
helvetes spektaklet händt. Men gapa ej nu, utan
försök om vi icke kunna hinna upp den
skurken. . . . Stillnade det bara alldeles af, så skulle
vi nog knipa honom i rappet!“
“Det är omöjligt, käre herr löjtnant: han
är redan så pass långt ute, att han fått
känning af landtvinden, och hvad det anbelangar
att jag kunde ha varit förr tillbaka, så var det,
min själ, stört omöjligt — sådan schå hade jag
att få patron väl bergad i ruffen, och må tro,
det fick ändå ske med all höflighet!“
“Lika godt: den strunten får jag nog höra
se’n ... ro på bara du! Jag skall åtminstone
veta hvad kurs han styr. Till Johannisskäret
vågar han sig icke, det vet jag.“
Österberg, som redan till öfverflöd anlitat
sina krafter under denna natt, suckade i
hemlighet, men ansträngde sig dock till det
yttersta, för att uppfylla sin förmans befallning.
Enda resultatet häraf blef likväl, att Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
