Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter det slag, han erhållit, och nu framkom
ur sjöboden. Han ilade utåt bryggan och
vinkade åt Karolus, hvilken besvarade helsningen,
glad att ingen olycka händt gossen.
“Det var väl du kom, din byting!“ sade
löjtnanten i mildare ton. “Var nu snäll och
spring in i boden — der ligger säkert någon
fallrepstrappa . . tag hit den och fäst i bjelken!
Men fins der ingen, så skaffa ett tåg och slå
sju eller åtta knutar på det, så kommer jag i
alla fall upp . . . Skynda dig, för brinnande
lifvet! Jag orkar rättnu icke hålla mig längre.“
“Vi ha nu vackert väder!“ svarade Georg
och satte sig lugnt med benen utanför bryggan
tätt intill löjtnanten. “Vinden går ostlig på
morgonen, ser jag, ty Karolus har satt till både
storseglet, fock och klyfvare. Det är en glädje
att se Frifararn under segel — eller hvad
tycker herr löjtnanten?“
“Hörde du hvad jag sa’, pojkvalp, eller vill
du bli skyldig till en ärlig mans död — gå genast
efter tåg!“
“Det susar så otäckt i örat efter det slag,
löjtnanten gaf mig, att jag ej riktigt kan höra!“
Aldrig skulle Georgs hederliga hjerta
tillåtit honom att svara så, ifall han icke först och
främst beräknat att löjtnanten rätt väl kunde
hålla ut ännu en stund och för det andra hört
årtagen från en båt, som hastigt närmade sig.
Då den var så nära, att han igenkände
Österberg, nickade han god natt åt löjtnanten; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
