Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lappskor och sträfvade som bäst att haka igen
klädningen på ryggen, då modern, som under
de sista ögonblicken synts tveksam om hon
skulle begagna sig af sin unga dotters anbud,
hastigt yttrade: “Du får icke gå, Fanny ...
du skaffar mig derigenom endast en dubbel oro!“
Men qvickare än tanken slutade Fanny sin
klädsel, slängde en kappa öfver axlarne, tände
ljuset i lyktan och försvann under ifriga
försäkringar att hon genast skulle vara tillbaka
med goda tidningar.
“Förvägna flicka,“ ropade modern, “göm
åtminstone lyktan under kappan — annars kan
ljusskenet förråda oss.“
Men Fanny hörde ej mer.
Detta unga barn hade ett mod, en
behjertenhet af det slaget, som snarare ökas än
minskas, då det lemnas ensamt med sig sjelft,
utan annan ledning än instinkten. Men i detta
kraftfulla lynne låg tillika en ljuf barnslighet,
en varm innerlig godhet, en älskvärd blandning
af blyghet och djerfhet.
Genom den långa förstugan trippade hon
lätt som en ande, men när det gällde att skjuta
upp den stora förstugudörren och ge sig ut på
sjelfva gården, såg hon sig tillbaka, just ej af
fruktan, men icke utan en viss saknad.
Emellertid var denna rörelse lätt besegrad, och hon
satte ned lyktan för att med den förenade
styrkan af sina bägge händer draga upp den tunga
dörren. Detta arbete var likväl ganska svårt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
