Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina iakttagelser kring boden. Snart nog
urskilde hon, att dörren var öppen och straxt
derefter att någon kom derifrån, men hon fann
tydligt att denna person hvarken var hennes far
eller Karolus.
Oviss om hon borde gå ned eller ännu vänta
för att se om fadern skulle följa efter,
qvarstod hon i samma ställning en stund, då hennes
hjerta på en gång darrande for tillsammans.
Hon hörde rop om hjelp, och långt ifrån att
ana att det var sjelfva jaktlöjtnanten som
befann sig i något kinkigt bryderi, fruktade hon
tvärtom att det kunde vara hennes far och att
endast afståndet gjorde att hon ej igenkände
rösten.
Fannys ångest var olidlig. Hon ville springa
ned att hjelpa, hon ville springa upp att
tillkalla drängarne, men innan hon hann stadga
något beslut, hörde hon ett besynnerligt buller,
liksom då någonting faller ned, och straxt
der-på ett häftigt sqvalpande. Denna rörelse,
hvilken förorsakades af löjtnanten, när han firade
sig ned i båten, bestämde henne: utan att se
eller tänka på något annat än fadern, började
bon, så fort hon förmådde, springa utåt den
långa gårdssträckan, men hade ej hunnit mer
än halfvägs, då hon hejdades af ett par
framsträckta armar. Det var Georg, som just stod
på språng uppåt huset.
“Nej, men hvad ser jag — hur, i guds namn
har du kommit ut midt i natten, söta Fanny lilla?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
