Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Kors, Georg, är det du!“ utbrast Fanny
gladt, hemtande efter andan. “Det var väl då
ett konjaks-fat som föll i sjön? Jag hörde
någonting styggt nerifrån bryggan, som nyss
skrämde mig fasligt.“
“Det var icke någonting styggt,“ försäkrade
Georg med en ton, som ingaf Fanny fullkomlig
trygghet, “utan tvärtom något roligt!
Jaktlöjtnanten fick svalka sig litet, för det han
gjort oss en het qväll.“
“Men hvad gör pappa så länge — han kommer
väl straxt?“
“Patron har väl gått upp: jag fann dörren
öppen.“
“Nej, han har varit ute flera gånger i natt,
för att ta emot Karolus, men nu sist ett par
timmar, och derföre blef både jag och mamma
så oroliga, att jag sprang ned för att lyss.“
“Och det vågade du, min raska Fanny?“
frågade Georg, som i hast fick en hel här af
funderingar: han kunde ej, då patron Holmer
icke fans uppe i sitt hus, qväfva den misstanken
att något annat föregått, innan han och
Karolus hunno Strand, men han tordes ej gifva
luft åt sina farhågor, för att ej öka Fannys oro.
“Jag är icke rädd,“ sade Fanny, “men lyktan
slogs sönder, och det blef mörkt: derför
så . . . var det lite ledsamt! Men hvar tror du
pappa kan vara — kan han ha gömt sig i
sjöboden?“
Då Georg erinrade sig det slag, han sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
