Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att snukta upp dem. Det har annars gått till
så här . . .“ Och nu berättade Georg, medan
patron Holmers ansigte allt mer och mer ljusnade,
hela tilldragelsen ifrån dess början på
Johannisskäret intill och med sina egna och Karolus’
bedrifter här på Strand samt om de “trefliga“
samtal, hvilka blifyit hållna, under det Petter
Gran, fasthängande vid tågstumpen, sökte
beveka dem att iakttaga mensklighetens pligter
“efter befogenhet, som lagman säger.“
Det vore svårt att afgöra hvad som mest
tillfredsställde köpmannen, antingen den
temligen säkra utsigten att ha varorna i behåll eller
den angenäma vissheten att jaktlöjtnanten fått så
dyrt plikta för sin oförskämdhet. Under täta
utbrott af förtjusning eller, rättare sagdt,
skadefröjd slog han oupphörligt benen i kors,
klappade med händerna och knäppte med fingrarne,
hvarjemte han flera gånger lät Georg upprepa
allt hvad Petter Gran sagt och gjort under den
märkvärdiga hängningsprocessen. När slutligen
dessa öfverflödande glädjeutbrott något stäfjat
sig, blef hans första omsorg att på det
hjertligaste tacka Georg, hvars fintlighet och mod
han tillskref såväl räddningen af konjaksfaten
som den roliga hämden.
“Åh, det är icke att göra så mycket af!“
svarade Georg blygsamt.
“Jo, min själ, ville jag icke göra dig någon
tjenst tillbaka för denna handräckning, min
hederlige Georg! Ty hade icke du märkt oråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
