Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Prisad vare gud,“ sade fru Holmer,
hjertligt besvarande sin mans handtryckning, men
utan att visa spår af den oro, som uppenbarat
sig, då hon var ensam med dottern, “prisad
vare gud — jag började verkligen tro att det
icke stod rätt till!“
Holmer hviskade sakta till sin hustru ord,
hvilka Fanny ej hörde, men just emedan hon
tyckte att fadern nu icke hade så brådt,
började hon förtälja om sina egna öden. Och efter
att hafva lånat sin gunstling ett halft öra,
tilltryckte han hennes läppar med den kärkomna
underrättelsen, att hon skulle få tillaga litet
välfägnad åt unga Letsler och sedan komma in
med den i bodkammaren, dit Holmer sjelf nu
skyndade förut, att taga reda på affärerna.
“Nå, Georg?“
”Nå, herr patron — hvar, i guds namn, hade
han gjort af patron?“
“Tog han faten?“
“Jo, vackert tog han — han fick hänga i
stället!“
“Hvad menar du? Herren innerligt gifve
att jag en gång finge se den kältringen hänga
för all den harm och skymf, han gjort mig i natt!“
“Jo, detta var natt att ha äfventyr så det
förslår!“
“Men faten, min gosse, faten?“
“Ja, gud och Karolus veta bäst hvar de nu
hålla hus! Men nog tror jag att de ä’ på väg
till något ställe, der Petter Gran skall få svårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
