Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvaringsrummet knarra. Hon hade blott en tanke:
“De föra bort de farliga sakerna under natten,
blott icke Georg är med!“ Lätt smög hon öfver
golfvet i sin mans rum. Det var tomt. “Säkert
sitter han åter igen på klippan derute!“ suckade
hon, medan hon, stannande vid dörren till
Georgs kammare, lyddes om hon skulle höra
hans andedrägt, ty finge hon detta lugnande
tecken, som förvissade henne att han var hemma
i ro, ville hon för ingen del störa hans sömn.
Men Nicoline förnam intet ljud. Hon
upplåste derföre dörren och trädde in — ack,
hennes aning besannades! Georgs säng hade ej
ens varit bäddad, och han sjelf fans ej i hela
huset.
“Ännu äro de kanske icke resta?“ var
hennes nästa tanke. Och icke besinnande huru
illa hennes tunna klädsel stämde tillsammans
med den kalla, dimmiga natten, sprang hon ut
på skäret och kom lagom för att se sista
skymten af Frifararn försvinna bakom udden . . .
På det klippblock, der han tillbringat de
långsamma timmarna af så mången natt, satt
Letsler med hufvudet nedskjutet i den
uppslagna kappkragen. Han hörde ej sin hustrus
steg, förrän hon gråtande trängde sig intill
honom och med darrande röst frågade: “O, Bernhard,
Bernhard, hvarför ger du Georg lof att
deltaga i det, som är orätt — är han ej alltför
benägen till obetänksamma och oförvägna
handlingar, utan att. . .“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
