Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Jo, det vet jag visst,“ svarade Johanna med
någon stolthet i bedröfvelsen, “att Karolus bryr
sig om gamle Gran . . . nej, det är allt något
annat som binder!“ Och hon började på nytt
att gråta.
“Tämj dig en smula, unga qvinna, och
fresta inte Gud med ditt pip!“ yttrade Elias
i förebrående ton.
“Nå, men hvar tror j då att han kan
vara, far?“
“Det vete gud och vår herre, men eftersom
han är en så’n der öfverdådig sälle och
har, som jag hör, lagt sig om bord med smugleri
och vångel — saker, som han inte lärt af
far sin, det kan du sätta dig på — så har
han väl, må jag begripa, lagt till vid sådan
slags plats, att han fått varorna konserverta.
Kanske har han också blifvit väderdrifven, men
något värre är det inte: det känner jag i
kroppen på mig!“
Medan Frifararn, spord hvarken på land
eller strand, var försvunnen med både folk och
last, höll tulljakten, trogen som en längtande
älskare, hvilken inväntar sin älskarinnas
återkomst, skarp utkik på sin plats utanför Strand.
Och Petter Grans tålamod kunde så mycket
mindre uttröttas som han hade att hämnas icke
blott de stora oförrätter, Karolus’ djerfva
oförskämdhet tillfogat honom, utan äfven en derpå
följande, helt och hållet misslyckad husvisitation
hos patron Holmer, hvilken visitation verkställts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
