Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlåtande och fridfull var äfven den blick,
hvarmed hon såg in i sin makes öga, der en
bön om tillgift lika tydligt stod att läsa som
det heliga löftet att Georg ej mera skulle få
vara ute i sådana företag som under denna natt.
Samma löfte gjorde äfven Georg sig sjelf,
då den ömma modern i kärleksfulla ord utvecklade
sin sorg öfver att veta det hennes älskling
utan afsky betraktade olagliga handlingar,
och Georg, som förut älskat denna olaglighet,
var nu nära att hata den, så rolig den än var . . .
Men nu öfverflyttades oron till fader Elias’
stuga.
Hvarken under denna eller följande dag
eller den derpå syntes någon skymt af Frifararn.
Stormen hade deremot uppvaknat med
ny kraft och regerade värre än under sjelfva
smugel-natten.
Mor Malena torkade ögonen i tysthet, men
unga Johanna lät sin sorg återljuda bland
klipporna, der hon i förtviflan sprang fram och
åter, upp och ned, utan att finna ett
ögonblicks lugn.
“Ge dig då inte löckt lefvande öfver, mitt
barn,“ förmanade gamle Elias, “utan tag reson
och var inte längre oresonlig! Lita dig du till
en gammal erfaren sjömans ord: Karolus har
kommit undan på annat sätt, än att gå till
botten, för, så son min han än är, må jag ändå
säga att han inte ger Petter Gran efter i
illslughet. . . han törs inte hem för tulljakten!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
