Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig, mitt lilla hjertegull, att jag lit’t om lit’t
haft liksom samvets-kramp för det att jag gjort
er bedröfvelse här hemma vid. Men, guds död
och pina, när jag en gång ta’t skam i båten,
måste jag också föra honom i land igen — och
det var ingen lätt sak: Petter Gran jägtade
mig som en vildfågel tillbaks i reden, så fort
jag stack näbbet ut.“
“Huru gick det till då?“ frågade Johanna,
på hvars kinder glädjen åter kastat friska rosor.
“De säga, att han legat så troget som en
gårdvard utanför Strand.“
“Ja, just det! Förstår du nu inte, att bara
Frifararn stack näsan fram och tittade sig
omkring, vips måste han dra sig tillbaka, då det
första, han fick i kikerten, alltid var tulljakten.“
“Nå, hvar i guds namn höll du till hela
tiden, Karolus?“ Och far och mor lyssnade
med Johanna.
“Åhjo, jag har en liten vän i sydost —
nå nå, min bålda Johanna, tag tillbaks ögonen
du: en kan allt ha andra vänner i viken än
qvinnfolk, såsom för exempel en ärlig jättegryta,
der en både kan koka sin fisk och i nödfall
gömma litet smått ... Men nu skulle
jättegrytorna inte förslagit långt: jag vet ett
dyrhus, lika godt hvar, der en kan förvara större
fraktgods. Jag tänkte väl en gång på att låta
konjaksfaten bli liggande der på behaglig tid,
men så tyckte jag det harmade och retade sinnet
på mig att jag skulle ge tappt för en gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
