Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tullsnok, och derför, när jag såg att han
envisades att inte lemna patron Holmers Strand,
svor jag på — det var nog en galen ed, men
då jag svurit, så maste jag hålla — att om jag
än skulle ligga der till domedag, så skulle jag
ha fatena på rätt plats, innan jag tog adjö med
dem.“
“Nå?“ frågade alla tre med spänd väntan,
då Karolus gjorde ett uppehåll.
“Jo, slutligen föll det Petter Gran i
sinnet att så god karl som han nog kund o spela
tinare spel. Han reste sin väg om dagarne,
men kom i all stillhet igen på qvälln, för att
knipa Frifararn, som han trodde då skulle våga
sig ut. Men Frifararn visste allt bättre än så:
han ville spela Petter Gran likså fint spel igen.
Nå, jag låg på utkik både bittida och sent,
och rätt som tulljakten i dag på morgonen gett
sig ut för att fiska upp en annan gullfisk, som
gubben genom min försorg fått väderkorn på,
fast jag aldrig tror att han hitta’n — tillade
Karolus under ett belåtet småleende — “bums
tog jag (det hade jag beramat långt förut)
Risö-piltarnes julle, för om jag tagit Frifararn,
så skulle gamle Petter känt honom på bara
lukten, om han än varit aldrig så långt borta.
Och djerf i synen, liksom jag rest i lofligt
ärende, satte jag af, med några pund hafstång
öfver faten, midt på ljusa förmiddagen, och
som lyckan står dem djerfvom bi, kom jag också
lyckligt fram, men hade så när skrämt slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
