Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Holmer, när jag kom upprusande och
begärde att få leverera fatena . . . ‘Din galning,
du gör mig olycklig!‘ mente han tro på, men
jag satte mod i karln, jag. Fatena blefvo i hej
fläng gömda i källarn, der hvarken tullsnok eller
någon kristen själ hittar dem. Och se’n
arbetet väl var bestäldt (alltsammans gick på en
half qvarts timma) återvände jag till mitt
gamla gömställe, gick om bord på Frifararn
och höll mig i beredskap att, så snart tulljakten
på eftermiddagen gett sig af mot Strand,
passa på och kila förbi. Eftersom jag gjort
många omvägar och kringelikrokar sedan den
natten, då vi skildes, ville jag inte att han
skulle förstå hvarifrån jag kom eller hur ondt
jag slitit, när vi varit i brist på både proviant
och bränvin, och det bästa och roligaste, som
nu kunde hända mig, vore om jag finge höra
att han låge der ännu en tid och väntade på
Frifararn.“
Men detta hopp besannades ej.
Karolus’ återkomst var en nyhet, som spridde
sig fort omkring, och Petter Gran, hvilken
aldrig i sin lifstid anat att så mycken oblyghet
kunde finnas i en menniskokropp, var nära att
allvarsamt insjukna af den svåra stöt, han fick,
då ryktet om den djerfve smuglarens besök
på Strand nådde hans öra.
Naturligtvis anställdes en ny husvisitation,
hvilken likväl aflopp lika fruktlöst som den
förra, ty sådana gömställen, som patron Holmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
