Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbiilande båtarne förkunnade att hafvet
uppvaknat till ny verksamhet.
Under de lugna aftonstunderna rodde Georg
sin älskade moder öfver till en liten holme,
der han för hennes nöje uppfört en grotta,
hvars tvänne väggar naturen bildat af ett stort
granitblock: den tredje hade han sammanfogat
af sten och säf, och framför den fjerde,
som utgjorde ingången, fladdrade mellan tvänne
stänger ett förhänge af flaggduk, hvilket Georg
alltid medförde, då han till denna lilla fristad
förde den innerligt tacksamma modern.
Huru säll var ej den känsla, som vattnade
Nicolines öga, då hon för hvarje nytt besök
också här fann ett nytt bevis på Georgs aldrig
hvilande omsorger! Än hade han förut på dagen
varit ute med en stol och pall, än med ett
bord, der alla de sköna förfriskningar, som han
hemtat från patron Holmer på Strand, i prydlig
ordning voro uppställda, än hade han skaffat
en bok, än en blomkruka — alltid helsades
hon af något, som hon ej anat.
En dag hade dock Georg en ännu bättre
öfverraskning i beredskap.
Då Nicoline vid hans hand inträdde i
grottan, framstack derifrån ett det vackraste
barnhufvud, och en täck, glad varelse — den lilla
Fanny — stod och neg vid ingången, med handen
fasthållande förklädet, i hvilket hon
medförde sina gåfvor.
“Ack, det är Fanny!“ utbrast Nicoline ljuft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
