Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter sjön, den du håller så kär, mitt älskade
barn!“
“Ingenting på jorden har jag kärare än
dig, mamma, och ingenting i verlden skulle
mera skänka mig någon glädje, om jag kunde
lemna dig nu, då du är så svag!“
Och Frifararn reste utan Georg.
Nu grönskade åter kristikors-blomman och
slingrade sina friska stänglar genom murgrönans
lummiga hvalf, och från gren till gren gungade
Nicolines lilla fågel, uppstämmande de skönaste
sånger, under det hon sjelf, med det bleka,
fina ansigtet omsväfvadt af det gyllene håret,
satt framför fönstret, en lefvande förklaring på
den vackra föreställningen, att stundom vid
slutet af lifvet hos menniskor af ädelt och rent
sinne engeln uppenbarar sig i de jordiska
formerna, tittar fram genom själens fönster och
breder sina glänsande vingar öfver hela
varelsen.
Här bådades ej vårens ankomst af herrliga
ångor från nyknoppade löfträd och halft
utslagna blommor, men den kändes och hördes
likväl i allt. Dunkelblå, med små
silfverskimrande toppar, dansade vågorna i lekfullt ras
omkring Johannisskäret, med trånad lyfte den
stackars tisteln sin glesa krona mot solen för
att af dess strålar få låna en purpurkant till
sina blekgröna blad, medan de hvita tärnorna
glädtigt svingade genom rymden och de stundligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
