Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johannisskäret är dock alltför ensligt!” svarade
Nicoline, ogerna afslående den bön, hvilken så
talande stod i Fannys öga. Men på Johannisskäret
fans ju någon, som ej tålde ens skymten
af en främmande varelse, vore det ock endast
ett barn.
”Någon gång i verlden, var säker du på
det, Fanny,“ tröstade Georg, “skall du nog
ändå komma till Johannisskäret! Pappa behöfver
bara se dig för att önska att du alltid
vore hos honom.“
Fanny log och nickade åt Georg. Men i
Nicolines öga simmade en tår: många
vemodsfulla bilder från hennes egen hänsvunna
barndom trängde sig om hvarandra i hennes minne,
då hon betraktade dessa bägge unga, sköna
varelser, för hvilka lifvet kanhända en dag skulle
hafva lika många, om än andra slags törnen
än dem, hon öfvervandrat.
Dock — denna afton på Georgs holme var
den sällaste och skönaste, som Nicoline på
länge upplefvat. Hon hade ännu en gång sett
glada ansigten, hört friska röster .......
Men snart upphörde äfven dessa små
utfarter.
Bunden vid soffan i sin tysta kammare,
väntade Nicoline med stilla undergifvenhet den
sista aftonen.
Ännu hade hon icke egt styrka att tala
med sin make. Så snart hon försökte att lyfta
sin blick till honom, skyggade hon tillbaka för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
