Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den dystra, förtärande glöd, som lågade ur hans
öga. Hennes hjerta smektes väl af de otaliga
bevisen på hans ömhet, den försakelse af hvila,
som han ålade sig för att under de långa,
tröttande nätterna hålla henne sällskap, men
så heligt, så varmt än förhållandet dem
emellan var, afstyrde likväl bägge det afgörande
ögonblicket.
Det kom dock.
Det var en stilla juli-natt. Genom det på
glänt stående fönstret inströmmade hafsluften,
och en blek månstråle, som brutit sig väg genom
det täta löfhvalfvet, föll på Nicolines liljehvita
anlete, till hälften lutadt emot Letslers bröst.
Hon half-låg på soffan. Han satt på kanten
bredvid, med sin ena arm omkring hennes lif
och med sina händer omslutande hennes.
Det var så tyst både ute och inne: blott
då och då hördes ett sakta sqvalpande ljud
från vattnet, som rullade in mellan stenarne.
Långt och vårdslöst föll Letslers grånade
hår kring hans infallna kinder, på pannan låg
ett tungt moln och med ett namnlöst uttryck
af brinnande kärlek hvilade hans blick på henne,
som halfslumrade i hans famn.
Då flög en hastig sprittning genom
Nicolines lemmar: någonting väckte henne . . en het
droppe brände på hennes hals — det var en
tår från Letslers öga.
Under sexton år hade hon varit förenad
med denne man, men ännu aldrig hade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
