Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett bredare, ett mera atletiskt utseende.
Hvarje rörelse hos ynglingen förrådde kraft,
spänstighet och vighet. Under en hvit
segelduks-hatt, försedd med bred bård, men låg kull,
framtittade ett godt, vackert ansigte, brynt af
solen, friskt och blomstrande och skägglöst som
en flickas; och detta ansigte, jemte de rika
bruna lockarne, som böljade fram under
hatten, hade ett ogement syskontycke med en viss
yngling, den vi en gång träffat om bord på
Frifararn.
Det skalkaktiga leende, hvilket nyss
sväfvat öfver Georg Letslers röda läppar, hade
småningom öfvergått till ett nästan melankoliskt
drag, ja nära nog till ett slags svärmeri, som
man sällan träffar hos den unge, lefnadsglade
sjömannen. Han lutade sig lätt emot relingen
och syntes försänkt i betraktandet af de minut
efter minut förändrade formerna på himlens
guld- och purpurfärgade skyar. Men om än
hans ögon dröjde vid dessa, så voro dock hans
tankar långt annorstädes: de foro på minnets
vingar tillbaka åt hemmet och stannade vid den
aftonen på Johannisskäret, då han, sittande hos
den älskade modern, målade så sköna, så
glänsande bilder ur sitt framtida yrke. Nu hade
han lärt känna hur olika det går till i
verkligheten mot i inbillningen: som skeppsgosse
hade han rest ut, som skeppsgosse kom han
naturligtvis tillbaka, och den enda ringa
utmärkelse, han vunnit, var den att hafva blifvit antagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
